Makt i Jesus namn!

Jag gick på spårvagnen en eftermiddag. Vagnen var fullsatt med människor och jag hörde direkt ett högljutt mörkt osammanhängande, rysligt läte i vagnen. En tonåring i sin rullstol. Intill stod hans skötare. Hans ålder var säkert äldre än hans utseende påvisade. Det brukar vara så i dessa fall då inte den naturliga utvecklingen fått ha sin gång. Förr kallades de för utvecklingsstörda. Numera går de under namnet funktions nedsatta. De är inte längre störda eller hämmade, per definition. Det är finare att kalla det för nedsättning. Funktionsnedsättning. Typiskt för humanismen och dess sätt att hantera verkningar och inte orsaker.

Tonåringen var mer högljudd än normalt där han brölade i vagnen - om vi nu kan placera lätena för dessa "patienter" på en skala. Ett ylande, ett kvidande gnyende och upprepande av osammanhängande kväden. Den andliga världen som maskerar sig. Den synkar så dåligt med människan. En människa vet vilka ljudregister en människa har. Inte sant? Detta är inte normala läten och åthävor. Det är samma sak med kristna sammankomster där orakelpredikanter får massan att vibrera under elektrifiering. Och kastar omkring dem som trasdockor. Vårt livsföre ser inte ut så. Vi kan varken springa som geoparder och vi flyger inte heller för den delen. Vi är människor och vi har våra mänskliga ramar för vad som är naturligt för oss. Vi kan våra livsbetingelser. Vad som är andligt kontra övernaturligt, det är en annan sak! Det är bra att träna sig på fenomenet. Antikrist kommer att utföra än mer övertygande under och tecken - men av ännu större meningslösheter! Det övernaturliga i sig är inte alltid gudomligt. Då hade spiritismen för länge sedan gått Guds ärenden. Men det gör den inte.

Jag tog mig genom folkmassan där i vagnen för att nå fram till ljudets källa. Min ande var som en knuten hand. Där satt den stackars pojken med sina typiska drag. Med armarna hopdragna som om han genomlidit den värsta av stroke. Med tänderna mer utanför munnen än i dem. Jag beskriver. Och fradgan i rinnande form nedför hans haka och hals i en överproduktion. Min människoande knöt båda nävarna i fickan, vill jag säga. Detta gränslösa lidande för den drabbade men också för de anhöriga!

En handikappstol avsedd för äldre resenärer blev ledig och jag trotsade den vetskapen och satte mig på den intill rullstolsekipaget. Pojken hade som sagt sin vårdare med sig som var mycket observant på ynglingen. Pojken ylade och pressade ut sina kväden. Då började en sång ljuda i mig. Och jag började sjunga på den. Men bara ljudligt.

De onda andarna och demonerna de har som björn och varg en mycket god hörsel. Man räknar med att vargen i det naturliga har en hörsel som är sexton gånger skarpare än en människas. Och björnen har ett luktsinne som är hundra gånger tydligare än hundars. Vi talar om vilddjur här. Och jämförelsen är mer än relevant.

Sången började sjunga inom mig och jag tog med stigande intresse mig igenom texten. Och fann att den var mycket situations relaterad. "Jesus har segrat halleluja! Kampen han vann på Golgata. Skulden naglad blev vid korset. Allt fullbordat är han sa."

Så kom versen. Och pojken blev alldeles tyst. Han satt tvärstill och ett lugn kom över honom. Och jag tänkte genast på Saul som blev lugn av Davids harpa - jag som inte ens kan hålla ton. Skötaren som hela tiden var bekymrad över pojkens kväden vitaliserades ytterligare, så till den grad att hon tog upp sin mobil och tog en fin bild av pojken. Hon förstod inte situationen eller vad som hände. Likt något vackert hade inträffat som hon ville dokumentera eller minnas. Pojken blev lugn och fin. Sångversen som hör till kören jag sjöng där tyst inför en andevärld som hör hundrafalt bättre än vi, som har luktsinne som ett vilddjur, och som kan gömma och förställa sig löd följande:

"Törstig, hungrig, Jesus mättar, Döda än han väcker opp. Bundnas bördor milt han lättar, Löser ande, själ och kropp!" Sången är skriven av Aage Samuelsen.

Jag gick av spårvagnen. Pojken var tyst så länge jag satt där och sjöng halvhögt för mig själv och ljudligt formade texten. Mitt inre var glödgat som järnet när det drar ihop sig av hög hetta. Och den Helige Ande var där.

Det kommer en drabbningens dag för dessa makter då de ska konfronteras och människor befrias. Det ligger i missionsbefallningen att lösa dessa fångar. Det gör inte Jesus utifrån tronen. Det är en missuppfattning. Jesus sa inte det. Han har inte heller gett den uppgiften åt änglarna. Den är gett till de som går på missionsbefallningen och den har också jag mottagit. Även du.

Sammandrabbningen är nära och den kommer med en väldig kraft. Från var då? Från oss själva? Nej. Genom ett Guds ingripande under auktorisation i den Helige Ande. Och sammandrabbningen kommer att bli våldsam.

Det kan vi läsa om i Guds ord.