"Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter." (Nahum 1:3)
Sedan 2014 har jag otaliga gånger i detta forum skrivit och refererat till både Anton Johanssons och Birger Claesons profetior och syner utifrån den kultur vi odlat i en avkristnad miljö. "Dom över Sverige", heter en liten skrift från 1950-talet.
Vår kultur har inga tydliga riktlinjer för varken samlevnad eller samvaro längre. Ropen, som stigit upp till Gud, är många. Utvecklingen och förfallet eskalerar. Ja, som ett eko av det ropar nu också de högsta militärerna, Natochefen och regeringsföreträdare om ett förestående krig mot Europa. Civilsamhället rustar yrvaket. Krig står för dörren!
Normalt så är ett eko en efterklang av ett rop. Men ekot avtar inte. Det ökar istället. Det är med stigande tydlighet det som detta forum talat om länge. Nu sägs det rakt ut av våra världsledare. Men inte av pedagogiska skäl och inte heller i brist på försvarsanslag. Försvarsanslagen har ökat i så stor utsträckning att vapenproduktionen inte hinner med. Man hinner inte omsätta medlen. Varför larmar de likt ett återkommande eko? Repetition lär och påminner oss. Men avtrubbar också. Ändå tar man den risken och ropar. Varför? Därför de ser faran som inte längre är en teori eller en arbetshypotes. Man har slutat titta i den trygga välfärdens kalejdoskop. Varför? Därför freden och välfärden hotas! Nu ser man via ubåtsperiskop och med Swarovskilinser kriget närma sig. Hur kan man veta det? Via underrättelser, så klart.
Orättfärdigheten och ondskan måste tryckas tillbaka. Det är en kristens tydliga budskap. Eviga värden står på spel. Så måste det svenska folket åter igen väckas upp. Av nöd-vändighet. Vår sekulariserade kultur har brutit ner alla murar. Moral och etik är snart blott två ämnen för högskolepoäng vid universiteten. Två ämnen fritagna från ett genuint kristet liv och biblisk värdegrund. Ämnen man snart bara kan utbilda sig i. Den självklara och naturliga livshållning vi skulle vara bärare av. Men vi har inga riktlinjer kvar i vårt syndiga livs experiment. Vi har inget som tyglar oss eller håller oss tillbaka. Vi har ingen ledstjärna. Samvetet har inga preferenser längre. Samvetena vet inte vad de ska påminna oss om längre utan sin Guds röst på andra sidan tvåsamheten. Mellanmänskliga relationer och förhållningssätt som så urartat. Vi har blivit laglösa. Därför måste allt regleras med lagar och policyn förordningar in absurdum. Vår nedärvda natur har gått förlorad. Den västerländska kulturmänniskan driver omkring på öppet hav mot branten. Våldet slår alla rekord och fängelserna är överfulla.
En spermabank rapporterade härom dagen om två hundra graviditeter där givaren burit på en gen med svaghet för en aggressiv cancer. Flera födda barn sägs redan ha dött i den dödliga och plågsamma sjukdomen. I så fall en anonym pappa till tvåhundra barn. (...) Så många lidanden med vittgående konsekvenser. Så många barn som ropar i natten på grund av vår omoraliska livsföring under tekniska lösningar. På en annan klinik aborteras istället fostren. Under samma högburna humanism. Egoismen tar inga ansvar. Den är myndig och auktoritär. Och samvetet tondövt.
Utvecklingen måste korrigeras! På många plan. Det sker genom en genomgripande väckelse. En underbar "ekumenisk väckelse" där ropen är kommen ur samma nöd. En kristendom utan hållning. Utan lära. Utan trohet. Utan sanning. Bara en Kristusrelaterad frälsare utan krav... Ett uppvaknande måste komma! Men inte genom sunnanvind denna gång. Utan genom nordanvinden.
Den bär vinterns prägel och är kall och hård.
Lägg till kommentar
Kommentarer