Föryngras genom Anden

"...och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne" Ef. 4:23

Vi människor är som blomstren. Vi blommar upp och vi blommar ut. Vi åldras och vår yttre skepnad sviker oss. Vi blir stela och skrynkliga. Vår muskulatur tvinar bort och defekterna ställer sig på kö. Men vår invärtes människa verkar stanna i växten. Jag har inte mött en enda äldre människa som inte vidhåller att de fortfarande känner sig som trettio år på insidan. Människan i gemen som kämpar för att hålla sig "fräsch".

Dagens bibelord är hämtat ur en rik undervisning av Paulus till församlingen i Efesos. Han uppmanar här de troende att förnyas. Det är ett mycket intressant ord. Egentligen så är den rätta översättningen att föryngras. "Föryngras genom Anden som bor i edert sinne." Hur gör man då?

Ja, på det andliga området så kan livet också där gå på slentrian. Vi tappar styrfart i bönen. Vårt böneliv kommer in i ett gnällbälte där bara bönämnena och livets jobbigheter ligger som ett enda stor berg mellan oss själva och Herren. Vi tappar bort vår tacksägelse. Vilka tråkiga möten för Herren, om jag får uttrycka mig så. Bön handlar också om att umgås med Herren. Jesus lever högst påtagligt men vill ha vår gemenskap. Den sker genom bönen. Jesus är inte bara vårt "försäkringsbolag" dit vi går med allt jordiskt elände. Det får vi också göra men förstå gärna min infallsvinkel här. I en parrelation gnäller vi ju inte bara över livets besvärligheten all vår vakna tid. Vi gläds också med varandra. Ibland åtminstone. Eller hur? Så ska det vara med Herren också. Vi underlåter också många gånger att nära vårt andliga liv genom bibelläsningen. De två viktigaste förråden för att hålla vårt andliga liv brinnande. Bönen och Ordet. Under tacksägelse. Att vara aktivt tacksam, betyder det.

Paulus uppmanar oss här att föryngra oss genom anden. Är det genom vår egen ande vi föryngras? Genom människoanden? Nej, det skulle på sikt vara tämligen utsiktslöst. Vår ande utan Guds Ande skulle med tiden få soppatorsk i liv och i kraft utan kontakten med Herren. Livet kan aldrig förnyas utan kontakten med Gud. Det är alltså igenom den Helige Ande vi förnyas. Och vad mer då? Jo, vi kan föryngras genom den Helige Ande som bor i vårt sinne. Där sker det.

Men det låter som att det är vi själva som tar initiativet till det. Eller hur? Eller helt enkelt låter bli att förnya oss. Uppmaningen var ju inte riktad till Herren utan till mottagarna i Efesos. Alltså människorna där. Och vidare ut till oss. Här vill jag påstå att Andedopet har en given plats och en central roll i våra liv. Tänk att få vara Andedöpt och tala i tungor. Anden som bor, står det, i vårt sinne. Han är alltså inte bara på besök. Han bor och är mantalsskriven där. Gud vare lov! Men han ska inte vara instängd längst inne i något rum. Lås upp för honom. Låt han få tala till Gud genom dig. Genom ditt Andens dop.

Det fina med den Helige Ande och tungotalet är att gåvan är underställt dig. Ja, faktiskt. Men många gånger i mitt liv så initierar inte jag tungotalet. Det vill ut ändå. Då kommer det bara. Gud vare lov! Och då blir jag riktigt berörd till mitt inre. Tungotalet försätter ingen först i trans och sedan talar man ett främmande språk och obegripliga ord. Istället är det människan som får ta initiativet. Gud våldför sig aldrig på oss. Då förstår vi instruktionen bättre. Vi läser bibelordet igen:

"Föryngras genom Anden som bor i edert sinne."

Det är alltså en aktiv handling från vår sida. Varför då? För att bli förnyade och för att föryngras! Det vitaliserar oss. Det gör oss skickliga att tjäna Herren på nytt. Och vi blir glada i Gud igen. Det gör oss nykära, om jag får använda ett så profant ord om relationen med Herren. Det här brottas de ofrälsta människorna med sju/tjugofyra, för att inte säga 365 gånger 70 år plus några skottår. Den opånyttfödda människan kan inte föryngras. Det finns bara temporära lösningar i världen för det - för vad är en fylla om inte ett evigt påfyllande av botox för din törstiga själ och ditt skrynkliga själsliv. Ruset och statinerna slår tillbaka och du returneras med vändande post till samma elände du sökte fly ifrån, med en alldeles för tom tillvaro i dina intressen och din förkärlek till kulturyttringar. Det förslavar människan under återkommande vomeringar. Och gör henne på sikt tom. Den opånyttfödda människan som är som en gatufotograf som planlöst går omkring i livets stad och dagdriver för att leta fotografier han kan ta för att få en kick i själslivet. Min vän, med tiden bleknar också de printarna. Men inte så med Guds Ande! Han föryngrar oss. Om vi vill. Initiativet ligger i våra händer. Han kastar sig inte över oss. Men bjuder in oss!

När talade du i tungor sist? Om ens någonsin. Ivra efter gåvan! Den är dig given. Det är en ofantligt rik gåva i Gud. Den gör dig salig, min vän. Den gör dig så berusad att den inneboende kraften strömmar till dig. Och du kan få erfara just det som Paulus så tydligt uppmanar: 

"Föryngra dig genom Anden som bor i ditt sinne."