Hillsång...

En modern kristen är väl ändå en hillsångare, för vår tid. Förlåt min travestering av varumärket då det mer handlar om en företeelse - för visst är det ett varumärke bland de karismatiska idag. De som döper hundratals åt gången - som om det var en väckelse man närde då det istället är en ungdomskultur man odlar i Jesus namn - i en tid av brist på sammanhang och sociala tillhörigheter. Den kristna människotypen som ena dagen kan gå på Ullevi och lyssna på vad som helst. Nästa kväll hillsånga på andra arenor i sin frälsta oövervinnerliga frigjordhet. Därför att man är helgad. Helgelsen är en status. Ett status quo. Helgad i alla läger. I alla hyddor. Konsertkristna med attityder. De sjunger mycket om helighet. De viftar gärna med uppsträckt hand som om de inte räckte upp. Eller bara ville synas i takt med musiken. Nej, det är konsertkänslan. Med ett pekfinger under rytmik åt Gud. Oövervinnerliga. Men det är inte responsen på en stor helighet man mött. Det är bara sången som går så. Textraderna. Och den höga, höga bekännelsen. Man har Jesus som vän och pekar finger åt himlen i sin upprymdhet. Och uppblåsthet. "Se mig. Här är jag. Jag är rätt ute. Och rätt inne. Jag bekänner mig till det."Den moderna saligheten utan korsets kraft. Vad är korsets kraft? Det är lidandet. Finns inget kors utan lidanden. Korset är uttrycket för en långsam död. Självlivets död. Men sådan är konsert kristendomen. Den är självmedveten och den är det i Jesus namn. En helig Gud är inte föremålet för ett utpekande på estrader med all teknisk rekvisita som förförelsemetod. Den hör endast den själiska människan till. Attitydkristendomen som tror sig vara rik i Gud men som aldrig gått igenom eldens förminskning. Elden uppblåser inget. Den äter upp allt syre. Den bränner ner och förtär allt slagg. Den reducerar allt eldfast. Men inte under estradörers kosmetik. Eller under krokodiltårar.

Låt mig få mynta några meningar av en profetröst A.W.Tozer. Han måste ha sett företeelsen långt innan Gud tog hem honom. Den moderna kristna människan som inte är reducerad och sedan upprättad. Men uppblåst. I sig själv. Det troendes samkväm som mer liknar ett amerikanskt gymnasium under 1980 talet. Ett FAME. En kristen populärkultur. Vad har den att skaffa?

"Christians don`t tell lies they just go to church and sing dem."  - A. W . Tozer -