" En tid därefter, medan veteskörden pågick, besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: " Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far tillät honom inte att gå in. Han sade: " Jag var säker på att du hatade henne, och därför gav jag henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Tag henne istället! Men Simson svarade dem: " Den här gången är jag utan skuld till filisteerna , om jag gör dem något ont. Simson gick och fångade trehundra rävar. Sedan tog han facklor, band ihop rävarna med svansarna två och två och satte en fackla mitt emellan de två svansarna. Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar. När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: " Det är Simson timnitens svärson, därför att timniten tog hans hustru och gav henne till bröllopssven." Då drog filisteerna bort och brände upp både henne och hennes far i elden." Dom 15.
Simson återvänder till sitt privatliv. Där hans tjänst medfört konsekvenser på ett personligt plan. Men han vet inte ännu hur djupa konsekvenserna är och skall bli. Hustrun har getts till bröllopssvennen. Simson kommer med en killing istället för med blommor. Ett tamt djur är en vänlig gåva till en hustru, tänkte säkert Simson. Han är ju en jägare ut i fingerspetsarna. Ett vilt djur vore för brutalt. Och en gåta har redan kostat honom ett merarbete med att slå ihjäl trettio filisteer eftersom hans blivande blåste honom på gåtans svar. Honung är vid detta lag en gammal andlig upplevelse. Honungen minner om segern över lejonet men lejonet påminner för mycket om gåtan han slarvade med. Så det blir ett tamdjur denna gång. Ett säkert kort som inte kan erbjuda några oväntade överraskningar på trons väg. Så en dikt får hon inte! Inte en rebus eller en gåta heller. Självspeglingens tid var nu förbi. Integriteten har lagt sig som ett hölje över mannens själ. Det blir en söt killing. Men hustrun är given åt en annan. Det vet inte Simson om. Det skall han bryskt bli varse. Svärfadern föreslår lillasystern i hustruns ställe och vi känner genast igen tongångarna i berättelsen om Jakobs historia med sin svärfar. Här ropar textraderna i 1 Moseboken och Domarboken till varandra. Han fick hennes syster Lea istället. På bröllopsnatten. Och han får arbeta ytterligare i sju år för att få den han ville ha och vi letar febrilt efter Guds närvaro och trofasthet i att undanröja hindren i tid, bland de biografiska exemplen i ett Guds handlande. Är det en officiell ställning att vara patriark eller domare åt Gud - då borde han vara intresserad över hur det går längst med vägen. Förvisso! Herren är mån om alla sina barn.
Skulle Gud använda äktenskapet, kvinnan, hjälpen som mannen fick till sitt sällskap i livet som ett medel i att skapa problem? Naturligtvis inte. Det vore både för utstuderat och för motsägelsefullt. Hon skulle vara mannen till hjälp, står det. Men livet är på flera nivåer. Och Gud har genom Simsons liv sak mot filisteerna. Det är den största rubriken över hans liv. I patriarken Jakobs liv kan vi bara säga; att Gud måste forma den blivande patriarken. Gudsmän växer inte på träd! Hör du det. Du som bara överlever på ett ovisst personligt plan, du har ingen aning om vad Gud gör i ditt liv. Håll bara fast vid Gud! Det kommer att klarna och visa sig. Herren har danat profiler förut. Han kan uppväcka en gudsman ur dig om du vill ställa dig till hans förfogande. ALLT är inte som det ser ut. Varken inför dig själv eller inför andra. Gud har ett bättre perspektiv.
"När veteskörden pågick." Varför gick Simson ner just vid skördetiden? Hur fick han impulsen att gå till sin hustru just "en tid därefter?" Varför inte efter "en halv tid"? Vad det nu kan vara för tidsmått. Hur länge varar "en tid?" Och exakt hur lång tid är "en tid därefter? " Det vet ingen. Gud vet. Och han ordnar så att Simson kommer på benen just när det är skördetid. Ner för att med en killing besöka sin hustru som inte längre är hans. Han vet inte om att han snart skall utföra ytterligare "en gudstjänst" genom sitt liv. Men filisteerna skall snart bli uppmärksammade på det. Och hans ex-hustru som filisteerna bränner upp.
Gudsmannens tjänst inför Gud eller slarvigheten i att skapa gåtor under hybris får personliga konsekvenser för Simson. Var går gränsen mellan det självförvållade och det som är av Gud sanktionerat? Det är omöjligt att hålla isär. För vem kan på en enda bild urskilja hårstråna i sju tunga flätor? Och vem kan räkna kvalstren som hänger i dess trådar? Förtrösta på Gud! Han har räknat alla dina hårstrån även denna morgon. Han känner kvalstrens väg på de hårstrån som ligger kvar i din omgivning, till och med. Han som alltid vakar över dig. Han som måste räkna dina huvudhår kontinuerligt, eftersom han sagt så. Du är älskad av Jesus! Han är Guds utsände Son. Förtrösta min vän! Livet är och det känns. Och Gud är fortfarande Gud och kommer så förbli.
Simson blir rasande. Han fångar trehundra rävar och binder ihop dem parvis. Sätter en fackla mellan svansarna och tänder på. Mitt i skördetiden. Du har väl inte glömt hur kapitlet började? Simson fick för sig att besöka sin hustru. Just då! Men han kan omöjligt veta medan han under fredliga former slaktar sin killing att han kommer att skicka trehundra infångade rävar med hundrafemtio facklor rätt in i filisteernas veteskördar för att bränna ner hela det kommande årets skörd. Så destruktivt. Men Gud visste!! Gud visste från början! Tänk att få gå Guds ärenden. Det är livets stora mening! "Och jag uppväckte somliga bland edra söner till profeter och somliga bland edra unga män till nasirer", skriver Amos.
Vad står det i Guds hemliga manualer om metoderna då han uppväcker profeter och nasirer? Finns det något känt tillvägagångssätt för det? Vi har i språket en liten anvisning. Någon "väcks". Något slumrar i det dolda. En väckarklocka ringer. Och Gud uppväcker. Vad är den utlösande faktorn - väckarklockan? En uppbränd hustru? Det är i alla fall skälet eller möjligen förevändningen i berättelsen om Simson. Och det är bara att försöka sätta sig in - i andra. Det drabbade Simson djupt. Var det det som formade honom till en nasir? Säkert! Men inte bara. Var det Guds metod i ett olyckligt privatliv? Det är som att räkna hårstrån och att leta efter vilket hårstrå som bär på flest kvalster. Vi vet bara att. När Gud tar sitt verktyg i sin hand och skickar ut dem två och två med en fackla som brinner i deras hjärtan - då tar det eld i samhällena!
Fler av Simsons kaliber behövs i överförd mening på det andliga området. Alla troende som är kringspridda... Fånga in dem! Bind dem vid Gud och släpp ut dem. Sänd ut dem två och två. Låt de lysa i en mörk värld. Bilderna är många och går i varandra. Jag får återkomma.
Guds ord är verksamt och talrikt.
Lägg till kommentar
Kommentarer