Föraktet

^" När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom."  Matteus 13:53-58

Det finns inom skriftspråket hakparenteser och krullparanteser. Så kallade måsvingar. Eller kanske språkligt mer vanligt förekommande i folkmun; språk klammer. Det är mer än ett par citationstecken!

För profeter finns det två klammer i tillvaron. Den ena står på den ena sidan av profetens gärning och är så förbindlig. "Du som är en gudsman ska väl klara av att höra det? " Och på den andra sidan av föraktet: "Du som är en gudsman, ska du säga något sådant?" Det distanserade föraktet som legitimerar sig genom att erkänna positionen, funktionen och ställningen. Under förakt. Mot vilka då? Mot profeterna. Och profetissorna. Ja, det finns också profeter i feminin tappning. Filippus hade fem döttrar med profetisk gåva. Vi hör dem aldrig profetera i skriften. Men de var profetissor ändå.

A.W Tozer som verkligen var en profets röst på sin tid, han har sagt att de heliga måste gå ensamma. Måste! Han kunde inte svenska så ordvalet är mitt eget. Vad sa han? "The saint must walk alone." Alone. Ensam. (Du hittar hans nedskrivna textrader inlästa på Youtube.) Det är den inre verkligheten för en profet. Ensamheten. Medan den yttre verkligheten är; "Enok vandrade med Gud. Och man såg honom inte mer, ty Gud tog honom bort." Det är den osynliga men yttre verkligheten för en gudsmänniska.

Vi läser:

"Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom!" (1 Mos. 5.)

En märkvärdig beskrivning. Bibeln delar till synes upp Enoks liv i två delar där Metusela sätter punkt för en tidsepok i hans liv. De första 65 åren som möjligen relateras till ett familjeliv. Hur får man annars barn? Sedan ytterligare 300 år i ständig gemenskap med Gud där han fick söner och döttrar men inte namngivna. Andliga barn genom årtusenden, i överförd mening, som också vandrat med Gud. Ett kalenderår som har samma antal dagar. 365. Ett fullbordat liv med Gud!

Vilken rik tröst det är för verkliga gudsmänniskor under ensamhet att få dessa bevingade ord av Jesus - smärtan till trots. Tänk om han inte hade sagt dessa ord? Då hade många ensamma gudsmänniskor varit hänvisade till sin isolation, suttit i terapi och undrat; Vad är det för fel i mitt liv? Gud kallade en gång Mose men han ville ha någon med sig. Människotypiskt! Men Aron kunde aldrig bli något annat än en profet till Mose. En papegoja. En parakit som upprepade det Mose redan hade sagt. 

Föraktet för profeten. Det bekräftar inte en profet men det legitimerar en profets normalt tillstånd. Det vill säga; Reaktionen är helt normal och i sin ordning för profeter. " De tog anstöt av honom.", står det. Och Jesus vidhåller att en profet föraktas inte utom i sin egen hemstad och i sin familj. Är inte det den verkliga klammern? Tillvarons klammer. Hela staden och den lilla inre familjekretsen. Där är profeten fången under förakt. Och han ska inte komma därur. Medlare göra sig icke besvär.

Så kommer den verkligt tragiska frukten av hela förklaringsmodellen. "Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom."  Vad betyder egentligen anstöt? Jag frågar. Ordet och beskrivningen som skapade dessa motsättningar i fosterpappan Josefs hemstad - i Jesus liv. Det betyder strikt att "vara sårande", "väcka förnärmelse". "En reaktion mot något som bryter mot normer", säger ordboken. Vi har gott om profeter idag. Självutnämnda.

- Men det var länge sedan vi såg några kraftgärningar bland alla skrivbordsprodukter.