_DSC9211-2.Mobilen

Linnegördeln

"Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i vatten.» Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina länder. Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade: »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.» Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig. Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.» Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något. Då kom HERRENS ord till mig; han sade:... ( Jeremia 13 )

Lydnad är inte ett attraktivt begrepp. Det talar mer om måsten än om den väldiga välsignelse och förkärlek det är i att följa Guds vilja och göra det han bjuder en människa att göra. Låt oss återerövra begreppet så smått och finna det vara gott i närheten av HERREN. "Hans ok är milt och hans börda är lätt."

Det signifikanta hos profeterna var att de bar på en lädergördel, i gamla testamentet. Vad var det för någonting? Ja, en gördel finner vi i berättelser om societetsdamer under 1700-talen då det gällde att framhäva sina former, i vår sinnebild. Men det är inte det som gördel avser här. Profeten hade en gördel likt ett brett skärp men den var varken till för att framhäva någon figur eller för att hålla upp byxorna under en för stor mage. Gördeln höll manteln tätt intill kroppen i vaket tillstånd så den inte fladdrade och var i vägen när man gick. Profeter är inga batmans. Om natten släppte man gördeln och manteln blev fri och till ett värmande täcke man kunde svepa sig med. Gördeln var samtidigt ett uttryck för dignitet och tillhörighet. Eller varför inte avsaknad av egen prakt. Prästen, han hade sin efod och gördel. Kungen sin och profeten en av läder för ett slitsamt uppdrag. En gördel av vävt garn hade aldrig dugit åt honom.

Jeremia skulle köpa sig en linnegördel. Det var inte för en ny stilbildnings skull. En ny image. Nej. Men det var naturligtvis uppseendeväckande då han drog av sig sin lädergördel och satte en linnegördel runt sin midja, även om det uttryckligen inte står så. Också han var en människa och levde bland sådana. Men ingen har två bälten på sig samtidigt. Det är begripligt.

Gud säger åt Jeremia att gördeln "inte fick komma i vatten ". Jag tror att linnegördeln var vit. Därav kan vi förstå att han inte fick tvätta den. Den lär ju ha blivit smutsig. Smutsiga plagg tvättar man. Att han inte fick vada med den är underförstått. Men det säger oss också att han bar på denna gördel en tid utan att veta varför, eftersom det inte medföljde några tvättråd den anade men odefinierade tidsaspekten till trots. 

Det är hit jag vill komma med min text idag. Att lyda Gud, att följa hans manings röst så långt han upplyser oss - även då vi inte har hela bilden klar för oss och vi kanske går i en annans skor, rent utav. Jag vill säga det igen; att profeten bar på en linnegördel hör inte till hans tjänst, om du tillåter uttolkningen. Men han gjorde som Gud sa, för ett högre syfte.

Gud sa redan initialt att han inte skulle blöta ned gördeln. "Då kom HERRENS ord till mig för andra gången;" så förstår vi att det måste ha gått en tid. Annars skulle Gud inte behöva instruera om att den inte fick blötas eller tvättas vid det första tilltalet. Den sakframställan hörde ju annars och i så fall till ett senare skede då han skulle gömma gördeln i klippan, vid floden. Han kunde dragit gördeln om sitt liv och gått raka vägen ner och gömt den där under blötförbud. Men vid floden sa inte Gud något om vattenförbud även om den instruktionen inte var upphävd. Alltså hade Jeremia haft linnegördeln på sig ett tag under ovisshet om dess mening. Man avser normalt sett inte att tvätta nyköpta plagg de första dagarna och varför blöta ned dem. Varför gräver jag så här i texten? Ja, sätt dig in i profetens liv. Han gör något som inte primärt hör till hans tjänst men som är närgånget och han vet inte helt varför. Gud instruerar honom bara delvis och sträckvis på hans vandring. Men han följer Guds maning! Utan invändningar. Jeremia, som är den profet vi lärt känna bäst av de alla för att han har så lätt att tala om sig själv. Här tiger han. Ja, han efterföljer och blir en efterföljare.

Jeremia skulle sedan gömma gördeln vid floden - som säkert redan var både smutsig och djupt präglad av profetens liv och leverne. Gördeln som skulle symbolisera hur tajta Gud varit med sitt folk och vice versa. Nu var det inte längre så. Gördeln som doftade Jeremia. Vad står det!? "Sedan, en lång tid efter..." talade Gud till honom en tredje gång om samma gördel. Hur lång tid var det emellan akterna? Vi vet inte det. Men beskrivningen över Mose när han var i tjänst hos Laban i öknen uttrycker sig på samma vis "så förflöt en lång tid " och skriften bakar ihop 40 år i en enda mening. Jeremia måste ha undrat. Han hade köpt gördeln för egna pengar och var påtagligt involverad i projektet. Det kan ha varit ett stort offer för honom. Vi vet inte hur han försörjde sig denne profil och vad en linnegördel kostade. Men han hade inte låtit andra finansiera den. Då hade inte verket varit Guds. Sela.

Vad kan vi lära av denna berättelse på ett personligt plan? Vår kunskap är ett styckverk. Vårt profeterande är ett styckverk men när Gud leder på vägar som ser omöjliga ut och som till och med kan ligga i motvals till vår egen konstitution, så vet han vad han gör. Vi är bara hans tjänare och redskap. Och vi bjuds att gå utan ängsliga spekulationer eller oro för resultaten.

Dagens text över Jeremia liv lär oss att inte ifrågasätta Guds vilja och väg med oss. Men lyda och följa. Vi vet inte hur länge det dröjde innan han fick uttala sitt "Så säger HERREN " ifråga om den linnegördel han själv fick köpa åt Gud. Åt Gud... Det är ju oerhört gripande, egentligen.

Känner du och upplever en pockande kallelse till något som i mänskliga ögon går på tvärsen. Profeter ska inte ha vita linnegördlar... Möjligen prästen om du väver in lite färger för skönhetens och symbolikens skull. Dra bältet om dig! Göm din mantel däri. Gör som Gud säger dig och bli hans redskap i tiden. Förringa inte HERRENS ord. Gör det som han säger dig och ge inte upp. Jeremia fick vänta men han visste att Gud inte höftade till med något. Han som också bad Filippus gå ut som evangelist på en gata som var tom på folk... Han som inspirerade Jona att hoppa i stormigt hav för att rädda de andra... Ingen hoppar i havet som lösning på en storm med en båt som ännu är på rätt köl. Det är vansinne. Då kan man lika gärna gå under med båten eller åtminstone hoppas på en lyckad utgång. Det är då sak samma. Havet är en säker död. Utan båt. Det är också en kaptens hållning att aldrig lämna skeppet. Jona, som blev ödets styrman i Guds hand. Eller hur?

Gud har alltid något där framme, där borta, av övermänskliga resultat som ingen människa kan projektera på egen hand. Den helige Ande öser sina tungotal över mig men jag kan inte bokstavera dem i skrift. Gud är besvärlig med tidsangivelser men han kommer aldrig för sent och han uppenbarar för sina tjänare om vad han ska göra. Stegvis. Så har det alltid varit om än ett, ett steg i taget.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln