_DSC9211-2.Mobilen

Mannen på stan


Det finns så många intryck och berättelser jag skulle vilja berätta om ifrån evangelisationen på Gamlabrogatan. Men allt kan naturligtvis inte offentliggöras.

Jag vill ändå berätta om en man som jag möter varje gång jag står där. Han har aldrig tagit emot någon traktat. Och jag ser honom i princip varje gång gå både åt ena hållet och sedan när han återvänder åt andra hållet. Varje gång erbjuder jag honom en traktat - oaktat att jag känner igen honom. Han är inte unik på det viset. Det är många igenkända som rör sig där åt båda hållen på lunchtid utan att ta emot någon flyers.

Men jag har fått det på mig att jag ska be för honom. Jag har aldrig talat med honom. Varför just honom? Det vet inte jag. Bara att.

Varför berättar jag detta? Är det något att basunera ut? Nej, egentligen inte men det kan skapa hopp hos någon. Tron får börja verka. Den helige Ande leder arbetet och vi får följa i hans fotspår. Sedan är det väl också så att vi läser mycket som överhuvudtaget inte är av värde för vår trons inre människa, varför inte då uppmuntra varandra till goda gärningar? 

Förra gången så gjorde jag något avvikande. Jag räckte inte fram någon traktat till denne man. På så vis annonserade jag ordlöst för honom att jag känner igen honom. Det var inte planerat så. Men jag kommer fortsätta att erbjuda honom en traktat framöver. Då vet han att det är angeläget. Men allt sker utan att vara påträngande. Bönens makt är stor! " Följ mig ", sa Jesus, så ska jag göra dig till en människofiskare."

Kan man bedja en människa fram till ett Guds möte? Ja, jag tror det. Får man en människa lagd på sitt hjärta ska man följa den maningen. Resten får man lämna åt Gud som känner allas hjärtan.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln