Israel går en svår tid till mötes

"Se, Damaskus skall upphöra
att vara en stad, 
det skall bli en ruinhög.  
Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.   
Och Efraims befästa stad
skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram. Det skall gå med dem
som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.   
När den dagen kommer,
skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.   
Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.   
Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren , Israels Gud."    Jesaja 17. 


Få tidstecken är så tydliga som Israels tillblivelse. Ett av det tydligaste tecknet på Jesus snara återkomst, för övrigt. Men därmed är inte fredsriket här. Många hyser messianska drömmar och tappar bort både sin egen och andras uppgift i tiden. Man glömmer både himmel och helvetet. Man blir flummiga och religiösa romantiker. 

Israels tillblivelse - om än med så många bosättningar, är inte startskottet för det tusenåriga rikets början. Bibeltexten talar rätt in i vår tid och är inte fåordig om det. Bibeln är inte heller konflikträdd. Guds ord fredsmäklar inte heller på en hårt efterfrågad marknad med för få bosättningar. Den deklarerar bara och talar om utgången av skeendet. Den talar om Jakobs nöd och andra nödvändigheter.

Vi påminns dagligen om de krig i Syrien, med rötter av konflikt i Irak, som med en lavins kraft väller fram okontrollerat. De ivrigaste förespråkarna i regionen just nu är IS eller också kallad Islamiska Staten sprängde härom dagen ruinerna efter ett Baalstempel från romartiden. Det är mer än intressant. Gud har alltid stått emot Baal. Jag drar inga fler eller mer långtgående paralleller än så. Jag bara konstaterar. Gud har också betydligt mer moderna och aktiva avgudar på kö att avverka. Därom råder ingen motsats. Men intressena verkar sammanfalla på ett tidlöst och osökt sätt. Gud brukar stå för vad han sagt. Sela.

Mitt i min födelsestad, Göteborg, stod idag hundra övergivna barn - dit smugglade och utan föräldrar och tillsyn. Socialtjänsten hamnade i akut kris. Tacka för det. På våra breddgrader lever var och en efter sitt eget behag och lämnar ut varandra på entreprenad. Jag gillar den formuleringen. För den är mer sann än självgod. Barnens hitkomst är en påtaglig konsekvens av de krig det samlade världssamfundet gett sitt bifall till och som Sverige också beblandat sig i. Också vi krigar på andra sidan jorden. Konsekvenserna minns och tar sig tillbaka. Barnen tros komma från Afghanistan och Syrien. Man skördar där man sått.

Låt mig i denna oroliga tid, där drunkningar verkar ha sin främsta utgång i livet, i gapet mellan de oroliga områden och den välbärgade världen i övrigt, få med oro peka på en sak. Låt mig få lyfta fram ytterligare en aspekt som Jesaja talar om i sin text. Versen inleds med att Damaskus skall bli en ruinhög. Det går inte att hindra eftersom den skall bli det. Och förmodligen i denna stund också är det. 

Vad säger Jesaja mer?

" När den dagen kommer"... vilken dag? Jo, när Damaskus ligger i ruiner och inte längre är en stad... När Aroers städer är övergivna... När Efraims befästa stad inte längre finns... När Damaskus och återstoden av Aram inte längre är ett kungadöme. Då!

Vad skall hända då?

Profeten vänder på resonemanget. Han byter historiskt perspektiv. Och säger: Det skall gå med dem som det gick för Israels barns härlighet. När skedde det? Ja, det är med ett kort tidsmässigt avstamp i historien. Israels barn kringspriddes ut över vår värld och de flesta gasades ihjäl i Europa. Nu sker det i lastbilar på de europeiska motorvägarna med andra folkslag. De omtalade folken kvävs till döds i båtar och i lastutrymmena. Utträdet ur livet är detsamma. Utgången är densamma som för Israels barn på europeiska järnvägar under tidigt 1940-tal. De kvävdes och gasades ihjäl. Tio miljoner är på flykt just nu. Jag bara citerar och reflekterar.

Min vän, vad säger ordet mer?

När den dagen kommer... Vilken? Den som inne är! "Då skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra." När? Då! När är då? När Damaskus ligger i ruiner och har upphört att vara en stad och befolkningen gått Israels barns tragiska öde till möte.

När profeterna talar om Jakob - till skillnad från Israel, då är det oftast med nöd i sikte. Jakobs nöd. Det är så. Det finns ett före och efter med denna portalfigur, Jakob eller Israel.

Nyckelordet är Jakobs feta kropp. Förlåt mig uttrycket. Ordvalet är profetens.

Är inte den judiska populationen i USA, den politiskt bärande och ekonomiska makten också att likna vid Israels kropp? Merparten av judar. Är inte de, den judiska statens garant ur olika avseenden? Militärt som ekonomiskt. Har inte USA varit den moderkaka som livnärt gossebarnet Israel sedan 1948? 

När det står att Jakobs härlighet skall förblekna och att hans feta kropp skall magra - ja, då förstår vi att det är sämre tider på gång. För Israel. Det behöver inte ha sin förklaring i Irans nya framtidsutsikter med lättade sanktioner på världsmarknaden och på världsscenen. Men det är inte heller ointressant. 

Israel ligger mitt i navet.  Mitt i konfliktcentret. Landet ligger där lika visst som den ofta förbigångna textraden ligger mitt i Jesaja profetia. Ofrånkomligt inkilad och fast beslutat. En utsaga med dagsaktuell dignitet. 

Hans feta kropp skall magra. När Damaskus ligger i ruiner. Vi känner igen oss.