_DSC9211-2.Mobilen

Min vän är min och jag är hans

Jag är min väns, och till mig står hans åtrå. 
Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten och stanna i byarna över natten.  
Låt oss tidigt stå upp
och gå till vingårdarna för att se om vinstocken
har friska skott, om knopparna har öppnat sig, om granatträden har fått blommor. Där vill jag ge dig min kärlek. 
Kärleksäpplena sprider sin doft, och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter, både nya och gamla. Åt dig, min vän,
har jag förvarat dem.
   HÖGA VISAN 7:10-13


Det är bruden som talar i denna text. Vem är bruden? Ja, är inte rollfördelningen klar, då blir uppträdet förfelat. Vem är brudgummen? En är uppvaktad. Och en är påträngande. Men påträngande i kärlekens finaste betydelse. Det vill säga i en gentlemans hållning och dräkt. Vem är uppvaktad? Vem är det som uppvaktar? Det är Gud som uppvaktar oss individuellt och vi har att svara honom. Det är rollfördelningen i detta drama.

Här vill texten spränga alla ramar och ta sig in i Charles Haddon Spurgeons metodik. Nyanserna vill aldrig upphöra och beskrivningarna tar aldrig slut. Sela.

Lyssna!

Jag är min väns...talar inte det om ett initialt skede i en relation? Vänskap. Jag är...det handlar om identiteten! Jag är. Och jag är min väns...Och till mig står hans åtrå. Alltså en besvarad kärlek. Han, Jesus, som har älskat oss medan vi ännu var syndare, säger skriften. Rollfördelningen. Det är han som för. Han älskar mer än vi gör i all vår vänskap. Sela.

Vidare.

Kom ! Låt oss gå ut på fälten och stanna i byarna över natten. Är inte det väckelsens och sökningstidernas typiska programförklaring, då allt står på ända. Från tidig morgon till sen kväll. Man bor väl hemma och inte i byarna... Möjligen i en by i taget och hemma. Här står det i byarna. Ett till synes kringflackande.  Vilken rik nyansering. Ja, låt oss tidigt stå upp! Och gå till vingårdarna för att se om vinstocken har friska skott... Om knopparna har öppnat sig - det är själarna det. Vilka har öppnat sig. Och för att se om granatäpplena har fått blommor. 

Där, där, där vill jag ge dig min kärlek! 

I slutet på hymnen uttrycker hon så fint: Vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter, både nya och gamla. Både nya och gamla... Åt dig min vän har jag förvarat dem.

Det är ingen sköka som talar så. Det är ingen hora. Det är en kysk brud. Det är Jesu brud - som någon försökte stjäla uttrycket utav en gång. Är det ändå inte väckelsetidernas vittnesbörd vi läser om här, så säg. Invid skördetiden. Hon som är så glad i honom som älskar mer. Hon som kallar honom för vännen.

Åt dig min vän har jag förvarat dem.

Man blir rörd. Man blir gripen.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln