_DSC9211-2.Mobilen

Varför ropar du till mig?

Moses svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla."
Sedan sade Herren till Moses: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. 2 Mos.14:13-16.

Israels Exodus. Ut ur Egypten. Det största uttåget i historien under en och samma dag. Det korresponderar med det största uttåget som ligger alldeles framför - Jesus återkomst och vår uppryckelse ! Saliga väntan.

Det här är min favorit text alla kategorier. Sitter du ner? Ställ dig då upp. I honnör för texten! Nu vill jag predika. Står du upp? Sätt dig då ner i vördnad och häpnad. Detta är mäktiga ting och samtidigt är det så varligt och innerligt. Gud är på färde i historien genom en enda man. Genom Moses.

Moses har fått leda folket fram till ett hav utan båtar eller broar. Utan bryggor eller flytredskap. Utan pontoner eller ubåtar. Inga hjälpmedel alls. Ett djupt hav med en demoniserad Faraon alldeles i hälarna. Det är min predikotext. Den må bli min inträdespredikan under nåd och svavel - ty texten är mäktig i gärning och i ord. I ord och i gärning. Sela.

Det står återkommande i bibeln om Moses och Herren att de ropade till varandra. Har du tänkt på det? Vilken umgängesfrekvens! Vilken umgängesform! Vilken angelägenhetsgrad! Eller hur? Det talar mer om deras förbund än om geografiska avstånd. De ropar på varandra. Ropar du till Gud? Har du skäl till det? Om du har det - gör det! Han hör dig. Men han inte bara hör. Han lyssnar också på dig. Den levande Guden som själv ropar. På dig.

Texten talar om Guds och Moses enastående beroende av varandra och inget annat. Ömsesidigt beroende. Gud gör sig beroende men ligger hela tiden steget före Mose. Hela tiden. Men han väntar in Moses. Gud inväntar Moses. Det är det fina. Jag skulle vilja mäta deras relation. Jag vill väga den och utforska den. Jag får inte nog av megahertzen från den. Den ger fullt utslag i min ande. Och jag vill bevara den. Den förbrukas inte. Den tystnar inte och den tar över. Vad? Guds kärlek som är utgjuten i hjärtat, således.

Moses integritet uppvisar utåt en väldig trosvisshet gentemot folket. Det är trons väsen och egenskaper. Det blir till exempel för alla Herrens tjänare och tjänarinnor genom alla tider. Framhärda i kampen! Håll ut! Vägra ge upp! Lämna saken till Gud. Han skall göra det. Fingra inte själv med trubbiga mänskliga medel. Låt Gud utföra sitt verk och det skall på så vis framstå som så mycket större och mäktigare. Det är hans härlighet det.

Herren sa till Moses: "Varför ropar du på mig?" Ja, de hade den frekvensen Gud och Moses. De ropade ofta på varandra. Från buskar och från berg. Från torrt land och från himlen. Ja, Hermons dagg smälter och rinner ner i dalen av deras innerlighet till varandra. Lavinerna orsaker snöskred som smälter till bäckar och rinner ned i sydlandet vid deras höga rop. Sinai berg försmäktar och skakar vid deras upptåg så att dalar däms upp över fiendehärar. Guds folk kan tåga däröver än idag. Guds och Moses upptåg och planer. Sela.

"Varför ropar du till mig?" Därför att jag är i trångmål Gud! Men har inte jag satt staven i din hand? Har inte jag gett dig makt genom din gåva - din stav - efter måttet av din tro!? Räck ut den ! - Åhhh att många profeter hade ägt den staven så att de kunde räcka ut den likt ett Guds finger. Över förhållanden. Över omständigheter. Och pekat på ledarskapet för Boko Haram, i Nigeria. - Tig stilla du folkförgörare! Eller på ISIS krafter som terroriserar människor under religiösa och politiska förevändningar i mellanöstern. Tig stilla!

"Varför ropar du till mig?" Vad skall jag göra med detta tilltal från Gud? Inte för att efterhärma effekterna - likt trollkarlarna i Egypten. Nej!, men för att åtnjuta det välbehag som Moses ägde hos Gud. Däri ligger hela härligheten.

Vet du...Här vill jag sänka min röst. Jag vill varva ner och viska. Jag vill blåsa fram orden i ödmjukhet och skriva med osuddbart blyerts. Inte skrika i övermod. Nej. Men inpränta och stadfästa. Vet du...Vi måste gå på ett tronsäventyr med Gud för att nå dit. Inte sant? Där! Där uppenbarar Han sin suveränitet! Han, Gud, genom Jesus, Han som kan gå torrskodd genom haven men likväl kan promenera på sjö som om det vore en strand. Sela.

"Varför ropar du till mig?" Jag mödar mig att nå frågans innersta kärna. Den är klothet. Den är så varm och innerlig från hela Guds väsen. Den är icke repressiv. Men representativ ! För Gud. Jag kan se hur Moses blir styrkt av hans röst som brukade ropa på honom. Så fint! Så härligt! Ropa, oh Gud. Må dina tjänare höra!!

Moses rätar ut sin arm med sin stav och hans profetiska pekfinger blir flera alnar längre. Då. Då! Då!! Då delade sig havet. "Lyssna du himlar. Lyssna du jord."

Dra vidare!!


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv