_DSC9211-2.Mobilen

Herrens ord 

Jag är ju en löpare. Idag så sprang jag en halvmaradistans för första gången för i år. Sträckningen brukar vara mellan Vällingby och Djurgården. En vacker urban och naturmiljö.

När jag kom till Brommaplan och skulle passera rondellen fick jag syn på en äldre man i blå kakikläder och med vitgult hår. Han fastnade på min näthinna och stannade kvar där. Efter att jag passerat honom med ett hundratal meter upplevde jag den helige Ande säga till mig att vända tillbaka och säga till honom att Jesus älskar honom. Jag gjorde så.

- Ursäkta, min vän. Jesus älskar dig. Så mycket! Våra blickar möttes på distans som med två genomraka stängers fasthet. - Tack så mycket, sa mannen. Orden föll i god jord. Endast Gud vet vad de orden kommer att betyda för honom. 

Gud har stängt all kristen verksamhet under pandemin! Över hela världen. Han är inte beroende av den. Kyrkorna står tomma och vi vet inte för hur länge. Det är Guds rättvisekrav under pandemin. Domen börjar alltid på Guds hus.

Jag har ett tilltal till Filadelfiakyrkan i Stockholm. Till pastorn där. Förmätet? Naturligtvis!

- Det är inte Gud välbehagligt att ha rökmaskiner och spotlights under skiftande färger i Guds hus. Det är det inte. Som om Herrens härlighet skulle sakna något! Skaffa bort utstyrseln så skall Gud öppna kyrkan igen, för de behövande. Gud kan på ett ögonblick också stänga kyrkan, för gott. Det vore olyckligt! Gud delar inte sin ära med någon och det behövs inte läggas till något till Jesu frälsningsverk eller Herrens härlighet. Montera ner effektsökeriet. Det är inte Herren välbehagligt. Så har Herren talat.

Så har också jag talat.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln