Jesus älskar dig 

"Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning; Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft."  1 Kor. 15: 21-24.

Guds ord påstår att vi som tror, vi sörjer inte som de andra - som inte tror. Alltså tror på Gud. Vi kan likväl sörja. Men vi sörjer inte som de andra. Vilka andra? De som inte har ett hopp, som inte ställer sitt hopp till Gud.

Det ligger i ateistens tvivelsjuka och brist på att ge sig hän, att den troende skall förklara och bevisa Guds existens, när bibeln sagt att vi människor till och med är Guds avbilder. Vår tillvaro, vårt universum, vår värld - ja, allt är ett bevis för Guds existens. Likaväl behöver den som inte tror på Gud något ytterligare. Universum är proppat med bevis och sammanhang som aldrig kan vara en slump.

Jesus sa; Jag är vägen, sanningen och livet. Det innefattar allt! Vägen som vi går på. Sanningen som vi ständigt söker. Livet som vi försöker leva väl och maximalt. Det finner vi i honom!

Bibeln säger att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas.  Men nu finns det en viktig passus till den här fruktansvärda proklamationen; Jesus kom som människa för att ta våra brister, felsteg - det som Gud kallade för synd - vår natur. Genom hans död fick vi juridisk rätt att igen bli upprättade och frälsta. Inte bara för den här tiden men också för det tillkommande livet.

På korset, när Jesus oskyldigt dör, hängde på ömse sidor om Jesus två rövare. Rövare behöver inte någon närmare förklaring. De var professionella brottslingar. De hade satt i system att handla fel mot allt och alla. De hade forcerat det fina samvetets röst och gjort den egna vinningen till lag. Nu var de enligt romersk lag på rätta grunder dödsdömda.

Men en av rövarna såg i Jesus en oskyldig. Han som hängde på den andra sidan. Kanske han hade sett och hört vad Jesus hade gjort under sitt korta liv. Han såg att han var något annat. Han tittar på Jesus och säger till honom; " Tänk på mig när du kommer i ditt rike." Kanske det var det enda han visste om jesus, det som stod på tavlan ovanför Jesus på korset. Judarnas konung. Men han satte tro till honom och ber honom tänka på honom när han skulle dö och komma i sitt rike.

Jesus svarade rövaren; "Sannerligen redan i dag skall du vara med mig i paradiset! " En så liten bekännelse och så äkta menad. En verklig ånger och syndamedvetenhet. Så gav han Jesus sitt erkännande. Det räckte!

Det räcker också för dig och mig i dag! Jesus finns nära oss. Närmare än någon enda människa. Han känner oss från första stund av våra liv. Han väntar på att vi skall ge honom vårt liv, vårt erkännande. Då upprättas en kontakt, en relation. Vad händer då? Kommer något att hända med mig?

Ja, det är det som är det stora! Han flyttar in i en människas liv och förvandlar det inifrån. Han fyller hjärta och sinne med sin frid. En frid som man inte finner någon annanstans. Därmed slutar vi inte att vara bristfälliga människor. Det gör vi inte. Men han, Jesus, har då fått fatt i oss och han kan då påbörja en förädlande process. Den är ömsint. Den är manande. Den är inviskande. Och ofta säger han; - Här är vägen, vandra på den!

Adam drog hela mänskligheten ner i syndens natur. Men Jesus återställde alltsammans. Det har vi honom väldigt mycket att tacka för!

Döden är inte slutet för oss. Det är bara början på ett nytt liv, ett liv med honom vi får och måste påbörja här i tiden och i livet. För det står skrivet att han skall hämta dem som hör honom till.

Kasta dig i Jesus famn. Anförtro honom dina tvivel. Säg honom dina djupaste önskningar och att han ska ge dig frid. Han önskar inget hellre!

Han som dog av kärlek till dig, för att rädda din själ. Jesus, Guds son.