Guds ofattbara vägar

Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.” En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom.” Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”  1 Sam. 16.

Vi vet inte hur lång tid som förflöt från det att Samuel hällde oljan från sitt horn över Davids huvud till denna tidpunkt i hans liv. Den tiden kan ha varit avsevärd. När vi blir trötta att vänta då är tiden avsevärd. Men en sak är säker och det är att David tänkte och levde i det ögonblicket oavbrutet. Kallelsens ögonblick. Guds kallelse och syften är kända av Gud långt innan de blir kända hos oss. Ja, vi som själva är näst intill osynliga innan befruktningsögonblicket, vi är då redan kända av Gud och vårt liv ligger redan då beskrivna inför honom. Och var så säker; han vakar också över dig.

Här, i dagens text, börjar egentligen Davids långa resa och han skall prövas många gånger och på många sätt. Han skall gå från att vara en oansenlig herde, ja, en pojke som vaktar får, till att bli ett konungsligt ämne. Vilken resa!

Har du tänkt på tjänarens beskrivning över David, de orden som banade väg för honom? Man kan gott kalla det för en arbetsgivares betyg efter en anställning, fast här kommer betyget innan han varit i tjänst. Han uppges inte vara jätteduktig på att spela. För då hade man sagt så. Men han kunde. Ja, så blir det också för oss ibland. Vi kanske nätt och jämt får vara med och vårt jag hålls nere av det mediokra intyget och de "äldre brödernas " invändningar. Men Gud för ändå honom fram. Genom otillräcklighet. Det är alltid Guds röda matta i tjänst inför honom. Gud är villig till att smörja men "ett huvud högre än andra " medför att Gud inte behöver sträcka sig så djupt ner mot vår jord. Det har han förkärlek till. Han som steg ner till avgrunden och tog fångar. Har du tänkt på att Jesus bästa vän förmodligen var Lasarus. Lasarus som dog men uppväcktes. Lasarus - precis som Paulus ögonsten Timoteus - inte säger ett enda jota i Guds ord. Oansenliga. Lasarus var anonym men Jesus umgicks med honom och Mariorna. Enkla och ringa människor men säkert oförställda och äkta. 

David var djärv. Varför beskriver en av Sauls tjänare honom sådan? Ja, "en djärv och duktig stridsman ". Så ovidkommande. Det hade jag inte tagit med i min jobbansökan och CV. I alla fall inte till detta jobb. För det var ett jobb. Att vara kulturarbetare och spela inför kungen kräver inga stridsmän. En speleman skall inte vara en stridsman. Det är felrekryterat. Men Gud kände Saul och hans fallenheter. Gud spelade på dem. David skulle rätt sticka ut bland de ansökande spelarna...även om David nu inte av denne tjänaren betraktades som en särskilt god trubbadur.

David var en begåvad talare... Vad har det med saken att göra, om du bara skall spela för begynnande tokig kung? Ja, säg det. Gud vet att bana väg för David. Men det är inte David som kämpar i egen kraft. - G u d    v e r k a r !

Vilka tankar rörde sig inte i Davids hjärta och sinne den här dagen. Och ändå vet vi med facit i hand att tvivelns moln strax tonade upp sig, då han fick fly hals över huvud från en mordbenägen kung. David som själv visste med sig att han skulle bli näste monark.

Min vän, dessa biografier över människor som Gud arbetat med och igenom, så ser vi inte alla enskilda pixlar i Guds väldiga arrangemang. De är alldeles för många. Guds väg med dem var och en är så komplicerade att det bara är den Helige Ande som kan vara regissören i ett sådant verk. Inte ens med facit i hand kan vi tränga in i alla Guds avsikter och moment med dem. Men en sak har vi att alltid eftersträva; det är att hur tvära kast det än kan se ut att bli från den ena stunden till den andra, så är det Guds arrangemang om vi låter oss ledas. 

Det heter om Jesus att han var lydig. Tänk ibland på det. Han som i varje ögonblick säkert visste hur man kunde göra slut på dåliga underlägen i livet. Han var lydig, ja, lydig intill döden på korset. Abraham likaså. Han är beredd att offra sin ende son. "Gud skall nog utse ett offer." Innebär inte ordet "nog " en viss osäkerhet och ett visst mått av tveksamhet? Jo. Gud lät inte heller trons fader vara tvärsäker. Varför? Gud verkar så. Genom tron som är en fast tillförsikt.

I våra liv får vi ofta veta av våra arbetgivare vilka "skyldigheter" vi har. De fackliga företrädarna lär oss å sin sida vilka "rättigheter" vi har och vill skona oss från ett orimligt hårt utnyttjande. Men i Guds skola står saken så mycket högre och härligare. Där handlar det om lydnaden. Ohhh...vad många som tappat kursen för att de inte bestod provet likt David gjorde och var följsam. Han som fick ägna sig åt att fly under hela sin konungsliga prinstid. Så bearbetade Gud hans hjärta och karaktär! Och när den stora examensdagen kom...då vägrade han att utöva en konungs rättighet, nämligen att döda sin antagonist med ett svärdslag. Han skar endast av en flik av Sauls mantel men ångrade det sedan.

Jag älskar inte Guds vägar alla gånger men jag åtrår hans höga syften. 

De är alltid goda.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » Gå in i din Herres glädje:  ”Mer välsignat än så kan det inte bli!”

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

Bloggarkiv

Etikettmoln