_DSC9211-2.Mobilen

In med förkunnelsen

Det står alltmer och mer klart för mig att det predikosätt som förekommer idag, utförs helt felaktigt. Det är därför det inte sker några "stygn" i hjärtana. Det blir inga resultat. Den upptäckten har för mig blivit som att öppna en dörr till något helt nytt men ändå något efterlängtat och väl känt. 

Dagens förkunnelse sker i dialogform. Vet du det? Fast den framförs i monologform. Vi pratar idag med andra i förkunnelsen. Tillrättalagt. Det är inte predikan! Fundera på det. Det är problemet. Det allmänmänskliga talet. Det trögt överbevisande. Om ens. Gud står utanför med sin Ande!

Den verkliga predikan frambärs alltid med ett eget högtstående budskap. Men inte i ensidig monologform. Aldrig! Då kommer Gud inte till.

Kan du tänka dig så inställsamt och förfelat vi förkunnat?! Vi söker övertala människor efter vår egen bästa förmåga, med våra naturliga gåvor och efter vår egen intellektuella kapacitet. Det är därför det inte blir några andliga resultat! Vi försöker sälja in ett budskap genom att tala förstånd med folk när det istället är budskapet som skall överbevisa. - Vilken, vilken skillnad!! Men har vi något budskap då? Eller har vi bara lite religiösa bekännelser här och där?

Folk brukar fråga mig vilken kyrka jag tillhör. De vill skaffa sig en bättre bild av mig. Jag brukar svara att jag är pingstvän i själ och hjärta. Den mest urartade tillhörigheten du kan komma på! Pingstvän...från vilket sekel då? Nonsens. Vi rör oss horisontalt. Därför blir vi aldrig några härolder. Därför förökar vi bara samma religiösa art. I bästa fall. De urartades! Homo religiosum sapiens. Himlen är obekant med dem!

Ett budskap är inte ett tal. Det är och skall vara ett tilltal ! Starkt, så syndaren förgås i sin belägenhet. Oemotståndligt. Med nåd. Från Gud! Vi håller på att marknadsföra något som inte skall marknadsföras. Våra egna snäva ramar. Evangelium är en överbevisning i ande och kraft. När bar vi fram det sist? Det har kristenheten tappat bort. När hörde du någon säga: - Så säger Herren, senast? Så förmätet. Ingen skulle ens våga komma på den dumma tanken - för ingen hör längre från Gud. Det är problemet. Vi representerar Gud men är själva långt borta från hans tilltal.

I många spalter de senaste åren har jag läst att man alls inte behöver säga prefixet: - Så säger Herren, när man har fått ett budskap från Gud. Nej, så klart. Om det inte är ett tilltal från Gud då skall man inte missbruka. Men det har blivit så sällsynt med profetiskt tal att själva instruktionen för en giltig standard rekommenderar att inte bruka det prefixet. Det kan ju vara fel antaget och bli lite för magstarkt för åhörarna. Dessa ljumhetens företrädare! Försök lägg munkavel på profetiskt tal. - Men om du tiger kommer stenarna att ropa!

Jag som trodde Gud behövde ha lite torrtider och att jorden skulle ligga i träda i de sista dagarna innan Jesus kommer tillbaka och när allt ändå skulle bli så svårt... Det är helt fel! Fullständigt fel. Tiden är ett mått. Men Gud har inte gett Anden efter mått. Varför då låsa in och begränsa honom där!? Han är verksam idag! Den helige Ande är inte bunden till tid och rum. 

Vi har rört oss i fel element och på fel våglängd. Vi har följt vår samtid och blivit lurade av ljumma ledare.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln