_DSC9211-2.Mobilen

Det ovärdiga människovärdet

Igår morse när jag passerade Sergels torg såg jag två polisbilar åka ner på plattan tätt flankerade av två piketbussar. Som kronan på verket rullade också en polishusbil med i ekipaget. (Varför en husbil? Tragikkomiskt av polisen att använda ett sådant fortskaffningsmedel när man skall köra bort hemlösa. En husbil.) Nu fick alla de romer som brukar sova där, sig ett otrevligt uppvaknande. Polisen var där för att köra bort de kringflackande människorna enligt ordningslagen som säger att man inte får utomhuscampa mitt i staden.

Allt gick fredligt till. En tolk samlade hela gruppen och en polis dikterade informationen. Jag kunde se att det var en grupp socialarbetare från Stadsdelsförvaltningen där också. Naturligtvis var de uppdragsgivaren för handräckningen. Och Peab som skulle konfiskera deras sängutrustningar för att elda upp dem i Högdalen där många Stockholmare får sin fjärrvärme ifrån. Världen är ur led.

Romerna blev alltså ivägkörda och deras attiraljer - allt från lastpallar till halva soffkuddar togs i beslag. De flesta verkar sova på kartonger. Polisen uppgav att man från stadens sida ordnat med ett inkvarteringsobjekt i Vårberg utanför Stockholm, där de nu skulle få övernatta i max 5 dygn. Bra!! Men inte mer. Stockholmarna har tröttnat på oredan. Det medför mycket skräp och annat i det offentliga rummet. Fem dygn är som en måltid. De tar slut. Vad händer sedan? En människa kan inte gå upp i rök för att ordningslagen har åsikter på ens existens. Vi är alla fysiska och måste få ta plats någonstans...

Men man förstår inte riktigt problemet. Man sopar hela tiden saken under mattan. Eller som Polisbefälet som verkade leda insatsen sa till mig när jag försökte kommunicera med den medmänskliga delen av hans insats: - Hur klarar de av att sova så här i kylan, natt efter natt? - De är vana från sina hemländer där dom inte har det så bekvämt heller, svarade han.

Som om kylan och evolutionen utrustat sådana uteliggare med både päls och späck bara för att man brukar frysa, tänkte jag, i all sarkasm och ironi över det plumpa svaret. Det var människor du talade om. Som frysa, frös, fryser ihjäl...

I bakgrunden stod hela det väldiga Kulturhuset upplyst, tomt och stängt. I botten på byggnaden ligger biblioteket med en yta på flera hundra kvadratmeter. Där är det varmt och behagligt. Och det finns toalettmöjligheter så det förslår. Där står böcker som ingen läser som ett monument över en svunnen tid och över den attraktiva och interaktiva mediala teknologiska världens genombrott. Befälets kalla svar sträckte sig ungefär så långt som man kan förvänta sig i det läget.

"Dom har fryst hela livet och kan så fortsätta med det." Vilken tur att de finns. Vilka? Poliserna. Så att socialarbetarna kan få handräckning. Eller om det skulle bli inbrott i biblioteket.

Böckerna är ju viktigare än människorna.

 

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv