_DSC9211-2.Mobilen

Anton Johansson - Finnmarksprofeten

Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över hela landet under tre år och sex månader. Jak.5:17

Folkbibeln som jag citerat ovan, har en något annorlunda betoning än äldre översättningar. Tidigare hette det:

"Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;" (Jak. 5:17)

Elia var en profet. Vad är en profet för någonting? Det är en människa som du och jag - om vi nu kan tala om dem som ett skrå. De är helt underordnade samma allmänmänskliga förutsättningar som för vem som helst. En helt avdramatiserad bild. En profet är en kurir. En budbärare med karaktär. En profet kan vara väldigt olik en annan profet. Men är buren av samma hänförda övertygelse. Över vad? Innehållet i det som de hävdar, så klart. De är burna av ett Gudagivet budskap som lyfter dem upp från sig själva. Man kan gott säga att skillnaden mellan budskapet de framför och bilden de bär om sig själva, ökar på odugligheten, inför en väldig Gud. Det är deras kallelsemedvetenhet och hängivenhet. Det är gåvans position i människan. Orden kan vara skarpa. Medan profeten själv utgrundar vad han sagt. En märklig position. Det är därför han är en brevbärare som har förmånen att själv få läsa posten. Han vet mer än han säger. Och mindre! Han förundras också över innehållet. Men han säger vad Gud har ingivit. Budskapet är för honom en omistlig övertygelse - i tro. Så blir han för omgivningen en annorlunda människa. Och uppfattas annorlunda. Det är hans skydd. Gud skyddar budskapet i tjänaren på det viset. Och budbäraren får ofta lida mycket. Det är för honom en hedersak. I tårar.

Låt mig få börja så i denna biografi över Anton Johansson (1858-1929) från Finnmarken i Norge. Det får bli flera bloggar om honom. Utrymmet tillåter inte annat.

Bilden ovan föreställer Anton i sina medelår. Vad kan vi säga om honom, du rekryterare med en hög av CV, inför en anställning. Skall vi anställa Anton Johansson till företaget? Visst: han är en man med ett utseende för dryga hundra år sedan. Men ändå. Kan man i vår ytliga tillvaro, där utseende, karisma och attityd parad med ett vinnande sätt, uttryckas och attraheras på ett mänskligt plan i detta fotografi? Redan min frågeställning är pinsam och vanhedrande. Men så fungerar vi. Vi dömer hunden efter pälsen. Men Anton är ingen hund. Han är en människa med samma natur som du och jag. Med samma förmåga att känna. Med samma förmåga att göra tillkorta kommanden. Att inte räcka till, betyder det. Men han är full av Gudsfruktan. Där skiljer han ut sig från oss!

Det är lärorikt att Jakobsbrev betonar att Elia var en man av samma natur och som fick lida. "Som också fick lida". Det är en profets kännetecken. Lidandet. Men många får väl lida i vår värld? Ja, men en profets lidande står i proportion till ett oskyldigt lidande. Uppdraget blev deras lidande. Lidelsen för det som det såg och upplevde. Genomgående missförstådda och  baktalade. Deras ensamhet var deras skydd. Och budskapet förblev på så vis, oantastbart i sin genuina form.

-Välkommen att följa med i historien om Anton Johanssons budskap i kommande bloggar.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv