Drick vatten ur din egen brunn.

"Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten." Joh. 4:10.

 

"Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa". Ordspråksboken 5:15.

 

Texten från Ordspråksboken kan tyckas stå i motsats till Jesus ord till kvinnan vid Sykars brunn. Men så är det inte. Uppmaningar från gamla och nya testamentet är inte heller präglad av missunnsamhet eller som en konsekvens av torrtider eller som om vattnet inte skulle räcka till för alla. Inte heller tar den utgångspunkt från privatreligiositet i överförd mening. Nej, uppmaningen har en helt annan förklaring. Undervisningen tar fasta på möjligheten att äga en egen källa. Ett eget inre källflöde. Servitut är bra men en egen källa är bättre. Där är tillträdet till vattnet beständigt. Där är tillgången omedelbar! Särprägeln är utomordentlig och smaken unik. Jesus räcker till för alla men han uppenbarar sig personligt. Därav.

 

När Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn ger han texten från Ordspråksboken den fulla betydelsen; Han är källan från flödet som springer upp! Vi kan så var och en få bli ägare av en egen inre källa, där vi alltid kan få ösa ur Honom. Vi erbjuds att ösa med fröjd ur frälsningens källor. Ös! Ösa. När man öser konstant då spolar man. Det är ett levande vatten det är frågan om. Ösa ur ett inre liv med Gud.

 

Det är ändå så med brunnar, de grävda brunnarna, att de måste användas för att fungera. Det har inget med teknik att göra. Inte heller i överförd mening, som om närvaron av Jesus hade med ritualer att göra. Nej. Men en brunn som inte används sinar. Vatten tillförseln avtar och till slut är det bara gnissel från pumpen kvar. Snustorrt i ett törstigt land.

 

Patriarken Isak hade på sin tid grävda brunnar. Men fienden slängde stenar i brunnarna. Vattnet blockerades och eftervärlden var tvungna att gräva upp brunnarna igen. Ett mödosamt jobb. Lyft upp stenarna tills du når vattnet! Gräv, gräv och gräv. Ös med fröjd ur frälsningens källor. Det är din hink och skopa. Fröjd i Herren! Ja, fröjd i Herren blir din starkhet. Då porlar det igen.

 

I Ordspråksboken påstås det att man kan få äga en egen brunn. Utan servitut. Kanske fienden har lagt saker emellan dig Jesus? Stenar. Kanske livets omständigheter har medfört att brunnen stått oanvänd? När du sedan skulle förfriska dig i gemenskap med Jesus – fann du Honom inte vara kvar därinne i ditt innersta väsen... Brunnen har torkat ut. 

 

Jesus har samma levande vatten att erbjuda dig idag. De friskaste källorna är de med de längsta anor. Han som är från tid till evighet! Men en brunn som torkat ut måste pumpas upp. Eller förnyas. Det handlar inte om att frammana Jesus. Han är redan framme! Han är dig nära! Han har fortfarande samma friska vatten att ge dig. Vänd dig till Honom. Bli upptagen med Honom! Rikta in dig på Honom, så skall du få känna att det flödar till i den sinade brunnen, ur ditt inre.

 

Drick vatten ur din egen brunn. Det vatten som rinner ur din egen källa. 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Siri » Fader förlåt dem...:  ”Dit behöver vi alla komma om och om igen!”

  • S. Anderberg » Tack för mig:  ”Broder! Såg din sida för första gången idag. Hoppas att du ändå får detta mejl. ..”

  • Siri » Gud är inte oordningens Gud:  ”Amen broder Amen! ”

  • Claes Mård » Tack för mig.:  ”Det är tråkigt om din röst tystnar Tommy men jag förstår din känsla. Man blir t..”

  • Siri » Tack för mig.:  ”Om du känner frid över ditt beslut så är det ok,då har Gud nånting annat för dig..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln