Jeremia köper en åker.

Profeten Jesaja levde nära hovet på sin tid. Hovpredikant kallas det för. Så kan ske då Gud kallar en människa. Idag är det många kristna politiker som drömmer om en ministär i den svenska regeringen eller att få en plats i riksdagen. Några har också lyckats ta sig in där. Många ser i det profeten Daniels liv som mönstergivande. Någon legitimerar sitt politiska engagemang i just Daniels exempel.


Men jag har ännu inte hört någon talat sig varm om ett liv likt profeten Jeremias. För vem var en hovpredikant om inte han? Jeremia som blev inlåst i kungens egen vaktgård. Dit rände kungen titt och ofta för att höra om profeten fått något ord från Herren. Det är väl om något att vara en hovpredikant? Vart vill jag komma? Till Jeremia och hans Guds relation. Vad annars? En röst med Gud kan uträtta mer än en votering i Sveriges riksdag. Alla är inte hovpredikanter som Jesaja. Och ingen vill egentligen utföra det som Jeremia fick vara med om.


Jag har fascinerats av hur öppenhjärtligt Jeremia beskrivit hur Gud talade till honom, vid ett tillfälle. Följ med mig! Bakgrunden är den att Babels kung med sina trupper var på väg att invadera Israel. Det hade Jeremia redan innan varnat för. Och särskilt till kungen. Det var bland annat därför han blev en hovpredikant. Så uppkommer i Jeremia sinne att hans kusin Hanamel skulle komma till honom i fängelset och be honom köpa en åker av honom. Hur fick han den tanken? Allt är inte religionspsykologi. Det var Gud som talade!


Rent rationellt går man inte och köper en åker då en ockupationsmakt är på intåg. Det är varken framsynt eller förståndigt. En ockupationsmakt skall säkert ta egendomen vid konfiskering.


Polletten hade antagligen trillat ned hos kusinen Hanamel. Och Jeremias plötsliga trovärdighet hade säkert genom hans förutsägelser, fått en ny pålitlighet hos släkten. En främmande makt var på väg att inta landet. Ryktet hade säkert nått Anatot och kusinen springer för livet och söker upp Jeremia. Det var inte alltid självklart. Nu var det så. Det är en gudsmans lott. Profeten beskriver redan innan att Gud talade till honom, om att kusinen var på väg. Jeremia bok : "Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig; Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har inlösningsrätt att köpa den. Köp den därför åt dig." "Då förstod jag att det var Herrens ord." Jeremia 32:8.


När profeten såg Hanamel komma till honom förstod han att det var Herrens ord. Jeremia förstod inte på en gång att det var Gud som talade. Logik, rationellt tänkande, mänskliga omständigheter, oro för andra, omtänksamhet - ja allt vad mänsklig reflektion kan ge ljud åt kan uppkomma i en människas tankevärld. Men här var det Gud som talade! Och profeten verkar lite osäker på det. Lite likt Samuel. Den unge Samuel. Men Samuel har sitt alibi. Han var ju så ung. Inte Jeremia. Han är en vuxen man.


Att höra Guds röst är inte alltid så givet. Men vad ljuvligt det är när den bekräftas! Jeremia köpte åkern. Han bad sin vän Baruk stoppa i köpavtalet och lagfarten i en kruka. Den krukan skulle sedan gömmas undan. Krukan skulle vara ett tecken på att Gud långt in i framtiden skulle låta sitt folk åter få  köpa sitt land, långt bortom fångenskapen. Därefter vänder sig Jeremia i vånda till Gud. Landet var på väg att intas. Jeremia började inte bygga ett hus till sig själv på tomten. Han var mer bekymrad över Guds sak.


Läs hela kapitel 32. Lägg märke till Jeremia böneord. Jag menar orden och formuleringarna han använder. Gud använder samma ord i sina svar! Är inte det stort?! Är inte Gud bönhörande, så säg? Förvisso.


Han är intill ordval bönhörande!!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln