_DSC9211-2.Mobilen

Mannen med flätorna. Del 5.

" Simsons far gick ner till kvinnan. Och Simson ordnade en fest. För så brukade de unga männen göra. När de fick se honom hämtade de trettio bröllopsvenner, som skulle vara tillsammans med honom. Simson sa till dem: Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio högtidsdräkter. De sa: " Berätta, låt oss höra din gåta!" Då sade han till dem: " Från storätaren utgick ätbart, från den starke kom sötma."     Domarboken 14:10-14.
 

Simsons far går nu ner. Ner till kvinnan. Varför uppger bibeln det? Det är samma lägre plan där Simson rör sig. Bibeln medkänslar för Simson och visar oss att Gud vet om. Vet om allt! Och tar risken. Bibeln uppger också att det var trettio bröllopsvenner. Svenner. Inte vänner. Bröllopsvenner. Det är skillnad på svenner och vänner.

Simson ordnar med fest och det första han gör är att ordna till med en tävling. En fest tävling. Tävlingen går ut på att knäcka en gåta. En gåta som i sig är omöjlig att besvara eller gissa rätt på. Gåtan handlar om Simsons första gudstjänst - i förtäckta ordalag. Den handlar om när han slog ett ungt lejon och där han senare fann honung i kadavret. Varför tar Simson det som underlag för sin rebus? Rebusen som är omöjlig att lista ut för någon som inte känner till hans bedrifter. Den kan inte ens betraktas som en rebus. Och festen skall pågå i sju dagar. Hur många flätor har han? Sju. En dag för varje fläta. Än är inte tid för revision, Simson! Och allra minst i ett filisteiskt läger.

Vad gör du, Nasir?
 

Simson lider av sin ensamhet. Det är uppenbart. Det är förkunnargärningens pris. Har du ett pris att betala, min vän? I din tjänst? Var rädd om dig! För många har låtit ensamhetens kval driva smorda förkunnare i famnen på sämre tider.

Kanske Simson också är en smula högfärdig. Han vill så gärna berätta, vad han hade varit med om. Han hade dolt allt för sina föräldrar men försöker nu överbrygga ensamheten och utanförskapet till filisteerna, med att så sakta berätta vad han representerar. Genom sina gärningar i anekdotform. Gud hade inte sagt att han skulle göra det. Gud hade inte sagt att han skulle använda antalet flätor som mall i festliga lekar. För det är vad det var.
 

Simson som började så rätt hade också så nobelt delat med sig av välsignelserna till sina föräldrar, men inte berättat om sina upplevelser då han slog lejonet och hur honungen kom till. De upplevelserna behöll han för sig själv. Det är hemligheten till segrar. Integritet utåt. Men också inåt. Det är där som det brister för honom. Han slarvar med sig själv. Men nu spricker han av uppdämda verksamhets berättelser. Hans egna bedrifter. Som egentligen var Guds. Känner vi igen oss? Ack det är blott nybörjarfel i andens skola.
 

Var går gränsen mellan det mänskliga och det gudomliga i Simsons liv? Det är inte alltid så lätt att svara på, för Gud hade sak mot filisteerna. Och alla hårstrån är inte svarta. Simson lever sitt liv och rätt som det är uppenbarar Gud sig över honom. Men här är det Simson som planerat sin fest.
 

" På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: " Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl

inte bjudit hit oss för att utarma oss?" Domarboken 14: 15.

Fienden är ibland mer nykter än de som går Guds ärenden. Och han utnyttjar situationen. Bröllopsgästerna kommer med gåvor men hotas med att bli utarmade. För en rebus skull! Så kontraproduktivt. Jag tror att det var Gud som låg bakom. I det stora hela. Gud hade sak mot filisteerna. Vi rör oss också i ett helt annat förbund, där ondskans representanter skulle utrotas. Gud hade sak. Och Simson är hans redskap.

Men Simson han tror att han skall få sin väckelse genom talet sju. Det bästa av tal! Helighetens tal. Gud hade förordnat sju flätor. Bara så. Nu försöker Simson besvärja med en sju dagars fest. Han vill verkligen ha svennerna till vänner. Det var inte Guds avsikt att skapa gemenskap. Gud hade sak mot filisteer. Men när Guds ande föll över honom och han kastar en åsnekäke, då sprang en vattenkälla fram ur en vresig nasirs bedrift. Den ropandes källa i Lehi. Det går inte att tradera. Väckelse kommer inte genom metoder.


Simson var en människa som du och jag. Sätt dig in i hans situation. Tänk vad mycket Gud kan göra med en enda människa. Och vilket pris han fick

betala.

"Källa så klar. Vatten du har. Tidernas torka aldrig dig når. Oh, huru väl där är ro för min själ, vila mitt trötta hjärta där får." Ida Björkman

 

Etiketter: delila och simson

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln